mör....

Igår sprang jag Stockholm Halvmaraton. Min uppladdning månaden innan var nästan sämsta möjliga... Förkylning och knäskada gjorde att jag knappt hann löpträna något alls, och det gjorde mig ganska irriterad, kändes så störigt när man tränat bra några månader, så lyckas man sista månaden innan loppet missa träningen helt... Så inför starten kändes det som om det kunde gå hur dåligt som helst. Mest nervös var jag att jag skulle få ont i mitt knä, och behöva bryta.
Dock kände jag mig otroligt pigg och jättesugen på att springa!

Det är verkligen något speciellt det här med löpartävlingar, det är så härlig stämning, och jag blir full av lyckokänslor... Roligast var folk som satt på diverse barer och caféer, och efter hmm några öl kläckte rätt sköna kommentarer:) En hel del musik var det också utefter banan, vilket var toppen. Nästa år efterlyser jag dock ett något mer varierat innehåll än typ "Don't Worrry Be Happy". Brukar inte springa med Ipoden vid tävlingar, vill kunna höra och vara med helt liksom.

Hursom, jag hade en så grymt skön känsla i kroppen, väntade liksom hela loppet på att bli trött, men tröttheten kom aldrig... Jag bara gled genom vackra Stockholm med ett leende på läpparna (det är faktiskt sant, så töntig e jag).
In på upploppet var jag så taggad... tryckte på, men lite sent. Var nästan irriterande pigg när jag kom i mål, tänkte fasiken, jag borde tagit ut mig mycket mer.

Jaja, det blir nästa lopp, nu är jag så taggad för mer löpning och träning! Kanske var det kroppen som ville säga- nu är det dags för mer!

Hänkar ni på?! Skulle någon av er (Stockholmsbor då) vara intresserad av att springa någon gång, så kan vi köra ett pass tillsammans! Eller kanske vill du vara med på ett provträningspass med min löparklubb Fredrikshof som håller till vid Östermalms IP? Det är tufft! Här snackar vi hardcore, men grym träning!
Jag skulle verkligen behöva en träningskompis, tenderar att hamna lite efter de andra på träningarna...
Just det, min tid blev 1:51. Och - jag kan knappt gå idag...:)